månadsarkiv: juli 2014

Hoppjerka eller ombyte förnöjer

Sommaren tuffar på och semesterveckorna börjar så sakteliga att tryta. Det blir många sköna behagliga dagar med en del slappande i solen. Men också fotograferingen pockar på uppmärksamhet. Vet inte varför men det är svårt att släppa fotandet trots att det bara är en hobby. Tankar som, jag måste ut och fota nu. Kan det inte bli regn snart så bäckarna fylls igen. Ja, sådana spörsmål ligger och maler hela tiden. Vädret är som det är, meningslöst att klaga på. Solen mitt på dagen gör det svårt att finna den där riktiga motivationen för fototurer. Morgonen ja, då ska man ju upp vid tre om man ska vara på plats när det händer. Kvällarna har inte heller bjudit på så många tillfällen. Det har ju varit många helt fantastiska kvällar ur semesterfirarperspektivet. Men fotomässigt, nja. Men nu när jag sitter och tittar på bilder från senaste veckan så ser jag vilka olika typer av bilder som blivit till. Tänkte här visa några prov från fotohoppjerkans vecka.

Flow timeFrån Gullbrannastranden. En ICM-bild där känslan jag hade var att tiden kör på vare sig jag vill eller inte. Allt bara sveper förbi utan att jag egentligen ser eller uppmärksammar det som sker runt omkring mig. Hur många tillfällen i livet lägger vi verkligen på minnet?

Daglilja från trädgårdenDaglilja från trädgården. En förmiddag med en del moln som gjorde altanen till en bra plats för växtfoto. Brukar annars hålla till på övervåningen med studioljus. Men som sagt, idag fick det bli naturligt ljus. Hade bestämt att ta några växtporträtt med vit bakgrund. De gamla skolplancherna som vi alla minns var min förebild.

Bäck på HallandsåsBäck på Hallandsås. Självklart kan det ju inte gå en hel vecka utan att jag besöker Hallandsåsen. Det kom faktiskt så mycket som 100 millimeter regn på åsen under ett drygt dygn. Så nu fanns det vatten och liv igen i ”mina” bäckar.

Morgon vid LaganMorgon vid Lagan. Det här var en sådan där morgon då klockan ljudligt talar om att morgonen är bara någon timma bort. Några mil att köra, förhållandena var väl inte de bästa. Mulet och lite mindre dimmor än vad jag önskade. Blev inte så många bilder denna tur. Men jag jobbade fram denna som jag ändå tycker speglar hur jag upplevde motivet och stunden.

PoppelnattsvärmarePoppelnattsvärmare. Till sist vill jag visa en bild på denna svärmare. Min hustru upptäckte den när den slog sig ner på samma bänk som vi satt på. Det var hemma i trädgården. Varken Ingrid eller jag har sett denna art tidigare. Den var stor, uppskattningsvis ca 70 mm i spannet.

Ja, så kan alltså en fotovecka se ut när man hoppar lite hit och dit mellan motiven.

 

 

Det vackras förespråkare

Naturromantisk konst, det är något jag verkligen gillar. Den idealiserade världen som visar det vackra. Kanske intetsägande för många, men jag älskar dessa verk. I mitt eget fotograferande har jag ofta dessa konstnärers visioner i mitt huvud. Vill absolut inte påstå att mina enkla bilder är i närheten av dessa mästares uttryck. Men jag har en ambition att ofta finna ett måleriskt uttryck i mitt bildskapande. Inte härma, utan bara bära med mig tankar kring hur dessa naturromantiker såg på skapnaden av naturen och dess skönhet.

MorgontystnadMorgontystnad, ett fotografi av Peter Samuelsson

Många anser säkert, med full rätt, att dessa bilder och synsättet kring dem är förlegat. Inte minst med hänsyn till hur världen omkring oss ser ut. Även jag, ägnar dessa förskräckligheter som sker tankar och ibland också handling. Men när jag är ute i naturen och fotograferar då väljer jag att förlora mig i det vackra.

Flow in my realityFlow in my Reality, ett fotografi av Peter Samuelsson

Hur Du gör i Ditt fotograferande lägger jag mig inte i på något sätt. Men om Du har lust, ägna en stund till att studera dessa naturromantiska konstverk. Finns massor på nätet om ämnet. Kanske blir Du, om Du inte redan är det, inspirerad och nyfiken.

Morgonstrålar

Tidig morgon

Morgon över sjönKlockan tre i natt så fick min väckarklocka för sig att jag skulle upp och hoppa. Lydig och följsam som jag är så steg jag upp ur den sköna sängen och tog en stående snabbfrukost. Fick ut fotoprylarna i bilen och så iväg. Det blev en tur genom morgondimmorna till gränstrakterna mellan civilisation och obygd. Alltså gränsen mellan Småland och Halland.

Äng om morgonenDimmorna låg till en början nästan för täta för att det skulle kunna bli bilder. Men så fort solen visade sig så lättade dimman snabbt.

Stammar i morgonljusKanske inte några toppbilder idag men ändå en fantastisk morgon. Så härligt det är att ha möjlighet att kunna uppleva detta på nära håll. I morgon bitti tror jag faktiskt att jag gärna låter klockan väcka mig igen.

Rödbena

Hur ser vi på bildkomposition nuförtiden?

Komposition, finns det något annat ämne som diskuterats mer än just detta inom fotografin. Många intressanta och givande men också hätska diskussioner har ägt rum, inte minst i våra fotoklubbar genom åren. Numera förekommer förmodligen de flesta av dessa samtal i cyberrymden.

Själv ägnar jag inte särdeles mycket tankekraft åt ämnet. Tycker att dessa samtal är mest slöseri med tid. Tid som går att använda till något som jag värderar högre. Det är nog till och med så att jag inte bryr mig ett dugg om kompositionen vid fototillfället. Eller gör jag det? Jo, kanske lite ändå. En del gamla idéer sitter nog kvar i huvudet när det fotas vare sig jag vill eller inte. Men i huvudsak försöker jag se hur jag vill att min bild ska se ut, för att den ska stämma för mitt eget öga och det uttryck jag vill visa. Men märkligt nog faller det sig så att de gamla kompositionsreglerna lyser igenom när jag sedan tittar igenom mina bilder.

Ty det finns ju en hel del regler och anvisningar inom ämnet. När jag för mycket länge sedan började använda en kamera hade jag ingen aning om dessa regler. Men bilder blev det, eller kort som de benämndes. Har inte kvar så många av dessa kort idag, men en del finns bevarade. Riktigt underhållande att se hur jag gjorde då och vad det blev för resultat. I vilket fall är jag glad för att de finns kvar. Och om minnet inte sviker mig så var jag rätt så nöjd med dessa kort.

Lite senare i livet, nu på 80-talet, så kom en systemkamera i min ägo. Nu skulle det plåtas på allvar. Nu var det inte längre kort utan bilder som skulle skapas. Fint ska det vara. Självklart blev jag en del av Halmstad Fotoklubb, och där diskuterades flitigt om det mesta avseende fotografering. Lika självklart var det att inhandla en drös böcker som luslästes in i minsta detalj. Ansel Adams, Ulf Sjöstedt och Pär Lundqvist var några av de namn som jag minns bäst.

Tiden går och när jag i nutid ser på de bilder som jag tyckte var riktigt bra på 80-talet så är det inte så värst många som åldrats med värdighet. Det där är egentligen rätt så lustigt, att vi ändrar oss om hur vi ser på bilder.  På vilka sätt var dessa bilder annorlunda mot de som jag producerar idag? Finns det trender och mode inom fotografin? Så klart det gör.

I mitt fotande idag så försöker jag hitta, för mig, nya tekniker och uttryckssätt. Det är den del av min fotohobby som jag uppskattar mest. När jag får experimentera och testa nya saker när jag är ute i naturen, ja då flyger tiden fram. Men mitt i alla dessa försök att finna nya vägar, hänger då den gamla kompositionsläran som ett ok över mina axlar. Påverkas jag mot min vilja?

Tittar naturligtvis även en hel del på andras bilder. Det har ju blivit så enkelt nu med alla fotosidor och sociala medier på nätet som formligen sköljer bilder över oss när vi så önskar. Det som ibland slår mig är hur svårt det kan vara att nå ut med bilder i allt detta bildbrus som råder. Är det kanske därför vi försöker att bryta mot alla dessa gängse idéer om hur ett foto bör se ut enligt gamla läror. Tänker på t.ex fågelbilder där inte längre tredjedelsregeln och gyllene snittet verkar ha något värde längre. Nu blir det istället vanligare med att dra ut pippin så långt ut i hörnen som det bara går. Ja, till och med att kanske bara det är en del av fågeln som får vara med i bilden.

Däremot ett område som jag tycker står stilla och kör på med klassisk stil är den avbildande landskapsfotografin. Här ruckas det inte mycket på de gamla tankarna och ve den som försöker. Då går det ett drev som snabbt ska tillrättavisa. Så gör man inte, inte bra.

Innebär det då att landskapsfotografer med sin klassiska stil är omoderna i dagens synsätt. Och en del, inte alla, fågelfotografer är med på tåget och hänger med i bildens utveckling. Vad tycker Du? Finns det några rätt och fel inom området?

Avslutningsvis några ord om de gamla katedralbyggarna. Att jag väljer just det ämnet beror på att jag själv, och säkert många med mig, finner dem vackra och sköna att skåda ur ett arkitektoniskt perspektiv. Men efter vilka principer uppfördes de här ståtliga byggnaderna? Svaret är att geometrin spelade en avgörande roll om hur konstruktionen skulle te sig. Från en standardfigur multiplicerades och dividerades mått för att förstora och förminska. Grundfiguren var också beräknad och framtagen ur de klassiska geometriska figurerna. Kanske var det här som de stora konstnärerna fick inspiration och idéer till hur målarduken skulle disponeras. Flera av de gamla mästarna var inblandade på olika sätt i just de här för den tiden gigantiska byggnaderna.

Enligt gamla skrifter så trättes det redan på den tiden om hur geometrin skulle användas i t.ex förhållandena mellan höjd och bredd. Om det var triangeln eller kvadraten som skulle vara utgångspunkt i konstruktionen var ett mycket hett diskussionsämne. Det som också skulle prägla utvecklingen var detta att alla ville bygga en högre katedral än den som byggts senast. Det här resulterade i att koret i Beauvais med sin slutsten 48 meter över golvet så småningom rasade. Efter det byggdes inte fler katedraler med strävan om att vara högst. Men under hela denna tävlingsperiod behöll man grundmåtten i konstruktionen. Man ruckade inte på de geometriska principerna man hade fastställt.

Finns det något universellt över hur en idealisk komposition ska vara. Eller är allt bara en fråga om mode och trender. Är det en naturlig utveckling att ändra på gamla synsätt inom området. Det som vi en gång tyckte var idealet verkar hela tiden förflyttas i någon ny riktning. Vad tycker Du?

Det här var alltså några ord från mig, som inte bryr sig ett dugg om komposition.