Ansträngning, vägen till kunskap

Att många av oss tycker om att vistas i naturen råder det väl ingen tvekan om. Men hur stort är naturintresset egentligen bland den stora majoriteten av de som befolkar vår natur lite då och då. Måste nog tycka att det verkar vara lite si och så med det. Inte minst när jag ser hur många människor bär sig åt i vår gemensamma natur. Skadegörelse och  nedskräpning stöter man ideligen på. Lösa hundar året runt i naturreservat och till och med i nationalparker är också en alltför vanlig syn. Barnfamiljer som verkligen inte prioriterar att undervisa sina barn i allemansrättens skyldigheter. Ja, det finns mycket att sätta på listan över hur man inte borde bete sig vid sina besök i naturen.

Hur är det då med oss själva, vi som uppskattar att vara ute i naturen och fotografera. Är vi så mycket bättre en den genomsnittlige besökaren? Är vi verkligen så intresserade av naturen i sig eller är det bilder, till vilket pris som helst, som vi prioriterar.

Tänker en del på hur många fotografer idag kastar ut frågor i cyberrymden om allehanda spörsmål kring det man fotat. Vad heter denna fågel? Vilken insekt har jag på min bild? Den typen av frågor är väl i sig helt ok att ställa men hur intresserad är man egentligen av det man ser och upplever. Efter det att det ställts en fråga så dyker det väl oftast upp ett svar från någon vänlig själ som ansträngt sig att lära sig något om det vi ser och träffar på.

När intresset för fotografering kom upp för min egen del så var det självklart att det var naturfoto jag skulle ägna mig åt. Dels hade jag sedan tidigare ett naturintresse och nu kunde jag kombinera intresset fotografering med intresset natur. Självklart köptes det kompletterande litteratur om växter, fåglar, svampar och en hel del annat. Jag ville verkligen lära mig hur olika fåglar såg ut, jag ville veta vilken liten växt som hamnade på min bild. Men för att lära mig så mycket som möjligt fick jag anstränga mig, anstränga mig mycket. Allt sitter inte med en gång.

Det är här jag tycker att det brister idag, många vill inte anstränga sig för att lära sig något. Allt ska serveras utan att man behövt engagera sig särskilt mycket. Resultatet av detta blir, enligt mig, en drös av naturanalfabeter i våra marker. Kunde vi träna på våra förmågor så kanske kunskapen blir lättare att ta till sig. För i alla fall jag tycker det är roligt att veta vad jag ser på mina strövtåg i naturen.