Rödbena

Hur ser vi på bildkomposition nuförtiden?

Komposition, finns det något annat ämne som diskuterats mer än just detta inom fotografin. Många intressanta och givande men också hätska diskussioner har ägt rum, inte minst i våra fotoklubbar genom åren. Numera förekommer förmodligen de flesta av dessa samtal i cyberrymden.

Själv ägnar jag inte särdeles mycket tankekraft åt ämnet. Tycker att dessa samtal är mest slöseri med tid. Tid som går att använda till något som jag värderar högre. Det är nog till och med så att jag inte bryr mig ett dugg om kompositionen vid fototillfället. Eller gör jag det? Jo, kanske lite ändå. En del gamla idéer sitter nog kvar i huvudet när det fotas vare sig jag vill eller inte. Men i huvudsak försöker jag se hur jag vill att min bild ska se ut, för att den ska stämma för mitt eget öga och det uttryck jag vill visa. Men märkligt nog faller det sig så att de gamla kompositionsreglerna lyser igenom när jag sedan tittar igenom mina bilder.

Ty det finns ju en hel del regler och anvisningar inom ämnet. När jag för mycket länge sedan började använda en kamera hade jag ingen aning om dessa regler. Men bilder blev det, eller kort som de benämndes. Har inte kvar så många av dessa kort idag, men en del finns bevarade. Riktigt underhållande att se hur jag gjorde då och vad det blev för resultat. I vilket fall är jag glad för att de finns kvar. Och om minnet inte sviker mig så var jag rätt så nöjd med dessa kort.

Lite senare i livet, nu på 80-talet, så kom en systemkamera i min ägo. Nu skulle det plåtas på allvar. Nu var det inte längre kort utan bilder som skulle skapas. Fint ska det vara. Självklart blev jag en del av Halmstad Fotoklubb, och där diskuterades flitigt om det mesta avseende fotografering. Lika självklart var det att inhandla en drös böcker som luslästes in i minsta detalj. Ansel Adams, Ulf Sjöstedt och Pär Lundqvist var några av de namn som jag minns bäst.

Tiden går och när jag i nutid ser på de bilder som jag tyckte var riktigt bra på 80-talet så är det inte så värst många som åldrats med värdighet. Det där är egentligen rätt så lustigt, att vi ändrar oss om hur vi ser på bilder.  På vilka sätt var dessa bilder annorlunda mot de som jag producerar idag? Finns det trender och mode inom fotografin? Så klart det gör.

I mitt fotande idag så försöker jag hitta, för mig, nya tekniker och uttryckssätt. Det är den del av min fotohobby som jag uppskattar mest. När jag får experimentera och testa nya saker när jag är ute i naturen, ja då flyger tiden fram. Men mitt i alla dessa försök att finna nya vägar, hänger då den gamla kompositionsläran som ett ok över mina axlar. Påverkas jag mot min vilja?

Tittar naturligtvis även en hel del på andras bilder. Det har ju blivit så enkelt nu med alla fotosidor och sociala medier på nätet som formligen sköljer bilder över oss när vi så önskar. Det som ibland slår mig är hur svårt det kan vara att nå ut med bilder i allt detta bildbrus som råder. Är det kanske därför vi försöker att bryta mot alla dessa gängse idéer om hur ett foto bör se ut enligt gamla läror. Tänker på t.ex fågelbilder där inte längre tredjedelsregeln och gyllene snittet verkar ha något värde längre. Nu blir det istället vanligare med att dra ut pippin så långt ut i hörnen som det bara går. Ja, till och med att kanske bara det är en del av fågeln som får vara med i bilden.

Däremot ett område som jag tycker står stilla och kör på med klassisk stil är den avbildande landskapsfotografin. Här ruckas det inte mycket på de gamla tankarna och ve den som försöker. Då går det ett drev som snabbt ska tillrättavisa. Så gör man inte, inte bra.

Innebär det då att landskapsfotografer med sin klassiska stil är omoderna i dagens synsätt. Och en del, inte alla, fågelfotografer är med på tåget och hänger med i bildens utveckling. Vad tycker Du? Finns det några rätt och fel inom området?

Avslutningsvis några ord om de gamla katedralbyggarna. Att jag väljer just det ämnet beror på att jag själv, och säkert många med mig, finner dem vackra och sköna att skåda ur ett arkitektoniskt perspektiv. Men efter vilka principer uppfördes de här ståtliga byggnaderna? Svaret är att geometrin spelade en avgörande roll om hur konstruktionen skulle te sig. Från en standardfigur multiplicerades och dividerades mått för att förstora och förminska. Grundfiguren var också beräknad och framtagen ur de klassiska geometriska figurerna. Kanske var det här som de stora konstnärerna fick inspiration och idéer till hur målarduken skulle disponeras. Flera av de gamla mästarna var inblandade på olika sätt i just de här för den tiden gigantiska byggnaderna.

Enligt gamla skrifter så trättes det redan på den tiden om hur geometrin skulle användas i t.ex förhållandena mellan höjd och bredd. Om det var triangeln eller kvadraten som skulle vara utgångspunkt i konstruktionen var ett mycket hett diskussionsämne. Det som också skulle prägla utvecklingen var detta att alla ville bygga en högre katedral än den som byggts senast. Det här resulterade i att koret i Beauvais med sin slutsten 48 meter över golvet så småningom rasade. Efter det byggdes inte fler katedraler med strävan om att vara högst. Men under hela denna tävlingsperiod behöll man grundmåtten i konstruktionen. Man ruckade inte på de geometriska principerna man hade fastställt.

Finns det något universellt över hur en idealisk komposition ska vara. Eller är allt bara en fråga om mode och trender. Är det en naturlig utveckling att ändra på gamla synsätt inom området. Det som vi en gång tyckte var idealet verkar hela tiden förflyttas i någon ny riktning. Vad tycker Du?

Det här var alltså några ord från mig, som inte bryr sig ett dugg om komposition.